En weekend i KL

"Hej! Det är jag som är Niels!" 

Så välkomnas vi till Kuala Lumpur av den hästburne man som precis avslutat en tuff polomatch. Niels (Linas granne Brittas bror) och hans fru Emanuelle har väldigt generöst gett oss gästrum under vårt besök i KL. Med polobanan precis utanför fönstret, en väldigt skön varmdusch och en supergod välkomstmiddag (oxfilé/satay!) har vi mått som prinsessor!

Dag 1 tar vi LRTn in till centrum för att kolla på kända Petronas towers. Efter att ha botaniserat länge bland böcker i den tunnelbaneanslutna gallerian drar vi oss mot en utgång för att leta reda på de himla tornen. 

När vi kommer ut går det snabbt upp för oss, vi har varit inuti dem hela tiden.

Resten av dagen roar vi oss med att vandra runt i Chinatown, 

Besöka frihetstorget Merdeka där vi hittade de här mosaiksnubbarna,

Och världens högsta flaggstång!

Sen gick vi på bio i ett köpcenter som hade en egen nöjespark.

Dag 2 vaknar vi upp och får varsin kopp gott indonesiskt kaffe. Sen drar vi till Batu caves, ett grottsystem i utkanten av KL.

När man nått toppen av trappan kommer man direkt in i en utan grottorna som ett antal hindutempel och några souvenirshoppar.

Den andra grottan är sparad som den är för forskning och undervisning. 

Vi hakade på en tur och lärde oss allt om grottans ekosystem och insekter!

Sen blev det otroligt god indisk mat till lunch. Vi båda är överrens om att mat blir godare när den äts med händerna.

Kvällen bjuder på rocka, gott!

Durian (förbjudet på många platser och hotell pga dess hemska doft), mindre gott!

Och ett besök på "bargatan"!

Imorgon bär det av till Indonesien och Yogyakarta! 

Lina & Joel

Tahan Guesthouse!

Skrivet i Kuala Tahan, publicerat några dagar senare

Här i Kuala Tahan bor vi i en otroligt knasig färgexplosion! Damen som äger stället är supermysig, på gården springer det runt små kycklingar och utanför den lilla balkongen växer det mangos.

På väggarna slingrar sig målade träd och nyckelpigor.

Tittar man ut möts man av fantastiska små visdomar och budskap.

I receptionens/verandans tak hänger gossedjur. 

Det är som Lonly Planet skrev: like staying at a crazy kindergarden!

Puss & Kram

Lina

Djungelliv

Taman Negara är Malaysias största nationalpark! Med en massa djungel, skithöga berg och suktande turguider  överallt är det en rätt så skön brytning mot östkustens religiösa framtoning. 

För att komma till parken tog vi en bus från Jerantut till Kuala Tembeling. Därifrån gick en båt upp längs den ringlande floden, en 3 timmar lång resa som bjöd på apor, strömt vatten och spekulationer om krokodil från britterna bakom oss. 

Men vem bryr sig! Det är ju den svettiga, grämliga djungeln ni vill höra om! Vi valde, förutom lite småutflyckter, att försöka oss på en dagsvandring över ett berg. Vi fick se stora fåglar, mycket djungel och, faktiskt, inga blodiglar under dagen. Tur, tyckte vi, som inte investerat i igelsäkra strumpor. 

Vi brände också ut på två natturer! En i en fyrhjulsdriven jeep över ett palmoljeplantage, där vi såg småleopard, uggla, ko och en radda insekter. Guiden Dim lyste glatt med sin spotlight på de sömniga djuren, och fnittrade glatt när han beordrade oss att klättra ur bilen och akta oss för "the milions of rats". 

Nattur #2 gick genom djungeln, där vi hittade fågelspindlar, vandrande pinnar, ormar, hjort och en tapir! 

Vi begav oss efter tre dagar i den mäktiga djungeln äntligen mot Kuala Lumpur, Malaysias huvudstad. Resan gick på några timmar, och vi passade på att riktigt njuta av den fläktande vinden. 

Joel

På räls genom djungeln

Kota Bharu hade inte fruktansvärt mycket att erbjuda, men vi höll oss glada och underhållna ändå! 

 

Vi blev intervjuade av ett par studenter, kul tyckte vi! Svåraste frågan fick Joel, "how many states are there in Malaysia?"

Huuumm?? 

Vi gick på marknad (Jättemånga STORA råttor över allt, men jag klarade mig mamma!)

Det bjöds på bland annat trummspel vid kulturcentret. Ett annat uppträdande var någon sorts sten som när den kommit i snurr kunde rotera i timmar. Det blev snabbt sömnigt.

Vi var på nattmarknad!

Jag köpte mig en fisk med blått ris och Joel hittade resans godaste bananpannkaka.

6:16 idag bar det iväg med "djungeltåget" till Malaysias stora nationalpark Taman Negara. Åtta timmar djungel, berg och små byar var inte helt fel!

Väl framme i Jerantut fixade vi båtbiljetter in i nationalparken för morgondagen. Nästan allt var stängt en söndag som denna, så vi fyllde våra magar med ostig Pizza Hut-pizza.

Lina

Perhentian och vidare!

Perhentian är ganska så avslappnat! Det försöker i alla fall vara avslappnat, med sina sandiga små beachbarer och sina pressade frukter i kyliga glas. 

Men lyckas det? 

Sisådär. Det faller en aning på sina resorter. Folk blir kallade sir och miss och ska serveras välkomstdrinkar till höger och vänster. Vi kände att vi saknade lite av det där familjära som finns lite överallt annars i Malaysia. Inget kallprat här inte!

Nja, nu har vi ju slagit an med en lite väl negativ klang! Perhentian var ju, trots allt, ett rätt trevligt ställe. Kristallklart vatten, korallrev och brunbrända tyskar gjorde stället till en kul plats att vandra/snorkla omkring på, och det blev några väldigt avslappnade dagar i palmskuggorna. Vi såg även: Galet mycket firrar, en haj (!), ilskna italienare, taggade tyskar, mängder av mystisk västerlänningsanpassad malaymat och EN HAJ!!!

När vi begav oss till fastlandsbyn Kuala Besut var vi, efter ölivet, ganska så avtrubbade i intellektet. Vi lyckades trots detta ta oss vidare till Kota Bharu, en stad känd för sin mat och islamistparti. Mysigt även här! 

Ägnat oss åt sko-shopping och, med intresset av att hålla friden uppe, hållit med vår hostellägarinna om att tyskar nog inte är så mycket att ha. Har även planerat de närmaste dagarnas djungelfärd intensivt!

Joel

Hemma hos oss!

Välkommen hem till vår nya boning! Med ett fantastiskt läge bara några meter från stranden på Palau Perhentian Besar och en otrolig utsikt genom de stora fönstren har vi mått strålande fint de senaste dagarna!

Självklart har huset även en rymlig veranda med solstolar perfekta för läsning och vila! 

En hall med vacker utsikt och glastak för fantastisk rymd!

Självklart måste man ha mer än en säng att välja mellan!

Ett litet pentry utan varken diskho eller kokmöjligheter, men åh så bra för att bara sitta lite ledigt på!

Havet direkt utanför trappen!

Lina

Fortsatt färd norrut

Idag har vi lämnat detta:

För detta:

Imorgon blir det paradisö! 

KFC kännare, är det här med att få en liten klick pulvermos och brunsås en vanligt förekommande grej i världen?

Lina

På en skranglig buss

Fredagen den 13:de lyckades vi med allt. Från Kuantan tänkte vi ta en buss till backpackerhålan Cherating. Lonly Planet visade oss snällt på kartan vart stationen skulle ligga och försäkrade oss om att bussen skulle går var 20:de minut. Skönt kände vi!

Busstationen låg i förfallna ruiner. Sakta kände vi hur historien upprepade sig. I Kina spenderade vi en heldag med två kazaker på att leta efter en busstation som helt bytt plats. Detta kändes kusligt likt. Hotellet, resebyrån och personalen på den busstation vi tillslut hittade verkade gav oss helt olika info, alla lika säkra på sin sak. När vi insett att tidtabellen inte alls stämde och fått höra att bussen kanske skulle dyka upp i eftermiddag gav vi upp och började leta efter en taxi. 

Det var då vi såg den. Två meter från de ropande taxichaufförerna, liksom lite avsides stod en skranglig gammal buss. Bara för att gick Joel fram och kollade vart den skulle gå. Förbluffat såg vi Cherating på turlistan. Vi hoppade på och en halvtimme senare började den oluftkonditionerade, skumpiga färden ut på den Malaysiska landsbygden! 

Vi hade läst att man behövde säga till på bussen att man ville bli avsläppt vid Cherating. Då vi inte riktigt visste om chauffören hade uppfattat vart vi skulle eller om han tänkte säga till vart vi skulle av, var vi båda rätt nervösa hela resan. Skyltarna mot Cherating slutade dycka upp. Vi blev nervösa. Vi åkte förbi Cheratings polis och skola. Vi blev väldigt nervösa. Det löste sig enkelt, bussen stannade och vi blev avviftade, ingen anledning till oro med andra ord!

Väl inne i Cherating hittade vi en ledig stuga och knep de sista bussbiljetterna till Kuala Terengganu på söndag. Det gick riktigt bra fredagen den 13:de!

 

Sen har vi mest mått bra här. Badat och hängt på stranden. Druckit fruktjuice och ätit bananpannkakor till frukost.

Suttit på altanen med en bok och ätit frukt som var framställd. Varit på en båttur i mangroveträsket och haft det allmänt bra! 

Den här var tydligen förbjuden på vissa hotell eftersom den röda färgen i skalet aldrig går bort om det nuddar tyg!

Lina