fredag 25 oktober 2013

Iban by night

Bilen rullar upp framför en liten jetty. Sömndruckna följer vi efter våra guider Zeck och Johan (varför nöja sig med en?) mot båten. Vi klättrar i, åker ut över vattnet och i riktning mot den ogenomträngliga djungeln. 


"Here we are!" Gastar Zeck glatt efter en halvtimme, och vi hoppar i land. 30 minuters trek genom djungeln, och vi har nått vår slutdestination. 


Ett långhus tillhörande folkgruppen Iban! Ibankillar och -tjejer har kanske gjort sig mest kända i historieböckerna genom att hurtigt dekapitera folk som kom lite väl nära. Hört talas om Borneos huvudjägare? Iban! 

Men det var länge sedan (i alla fal några generationer), och några fritt hängande huvuden hälsade oss ej välkomna. 

Det gjorde däremot gänget som precis kommit hem från en blöt dag på fältet. Vi (Lina) blev snabbt satta i arbete med kvällens festmåltid. 






Efter krubb bjöds det på risvin (och en och annan rissnaps) och livlig konversation på en blandning av iban,malay, engelska och rikssvenska. Tolken aka vår guide öppnade upp till frågestund. 
Vad är det bästa med att bo i långhus, frågade vi.  
Skitfråga, tyckte långhuset. Allt är ju bra med långhus! Gemenskapen, samkvämet, närheten till skogsandarna, allt! Hur många barn ska ni ha, kontrade de med. Vi prutade lite fram och tillbaka och enades tillslut om att ett bagardussin kunde få räcka. Tanterna var nöjda. 


Natten spenderades hos byns överhuvud (ha-ha) lyssnandes till djungelns vyssande. Tupparnas gal var vår väckarklocka. Efter en brakfrukost sa vi hejdå till ibangänget och vandrade iväg genom djungel och risfält till båten.



Lina & Joel

Bonusbild:


Lina på tar en selfie på toaletten iförd en regnskyddande på-fältet-hatt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar